kiwikross

min lillebror tappade tidigare idag ner min penna med mitt favorit stålstift. tänkte inte så mycket på det då men kom på för en liten stund sen att jag borde kolla hur spetsen var. den var åt fanders och den gick inte att böja till.. jag vet att det var en olycka men ändå känner jag hur ilskan kokar inom mig för det var ju som sagt favoriten. jaja det är bara att bita ihop, andas lite och försöka hitta ett bra substitut bland mina andra stift (av de jag testat så antingen plumpar dom eller så släpper de knappt ut någon färg) och hittar jag ingen här hemma får jag beställa hem någon som verkar lovande. hur som helst kommer jag inte klara mig länge utan det, tusch och stålpennor är ju det jag är. känns då i alla fall som att en del av mig saknas lite nu.

porträttet får härmed vänta. vilket inte heller känns så där jätteroligt men kanske behöver jag lite tid ifrån den för att klara av att göra ögonen.