Han tuggar kex åt alla duvor

igår började jag på ett porträtt. jag har utgått från en bild från en av mina favoritbloggar, vem det är tänker jag inte säga än för jag tycker det är så himla olikt och fortsätter det att vara olikt så får ni aldrig veta (om det inte skulle vara någon som råkar komma på det).
sist jag försökte mig på att göra ett porträtt av någon var någon gång på högstadiet och det var ju som ett tag sedan. eller försökt har jag ju gjort men då har jag stannat efter bara några sträck för att det bara känts fel. antagligen så är det så att jag har för höga kvar på mig själv att det ska se exakt ut som personen i fråga och därför brukar jag välja att rita ur huvudet för då kan ingen säga att det är fel.

fläcken på kinden ska inte vara där. den var först bara en liten, liten prick men så bestämde jag i trötthetens tecken mig för att försöka ta bort den. det skulle jag inte ha gjort. pablo picasso har sagt något i stil med "Det finns konstnärer som förvandlar solen till en gul fläck, men det finns andra, som tack vare sin konstnärlighet och förstånd, förvandlar en gul fläck till solen" så det är väl det jag får göra med min fläck.för att vara någon som inte brukar rita porträtt antar jag att den än så länge är ganska bra ändå. dock bävar jag inför ögonen för av någon anledning så kan jag inte rita ögon längre. förut ritade jag ögon hela tiden men så för kanske 9 månader eller så sa det bara stopp. konstigt..

laleh - han tuggar kex