dom ljuger, dom ljuger

jag råkade läsa nåt om lasse lindh för en stund sedan och tänkte lite så här: lasse lindh, ja han lyssnade jag mycket på förut men sen tyckte jag väl inte om honom nåt mer. eller?
så vart jag tvungen att lyssna lite och redan vid första tonerna spred sig ett leende över mina läppar. minnen om när jag sjunger med, minnen om när jag kommit på att det stämmer så jävla bra, elin, sommar.
det finns inget mer att säga, bara lyssna.