den elake busschauffören

jag måste bara berätta att nu på bussen hem från stan mötte jag en hemskt elak busschaufför. det var en före mig som letade efter sitt kort och då tyckte väl han att jag kunde betala före henne men jag trodde att han fortfarande pratade med henne. när jag inte hörde honom höjde han rösten (på elakt vis) och då frågade jag om han pratade med henne eller med mig och han sa nåt om henne och busskort så jag antog att han väntade på henne. tydligen så gjorde han inte det för då blev han elakare i rösten och sträckte argt fram sin hand för att få pengar av mig. och då var jag tydligen inte snabb nog heller för jag kände hur mycket argare hans kroppsspråk blev när jag inte fick fram mina 24 kr på direkten (jag fick känslan av att han ville slå mig). så fick han sina 24 kr och jag min bussbiljett och jag gick och satte mig och kände mig nästan gråtfärdig men det höll inte i länge för sen blev jag arg. han hade ju faktiskt ingen anledning att vara så där elak mot mig, att han blivit lite irriterad kan jag förstå men elak..
hela vägen hem gick åt till att fundera ut vad jag borde sagt till honom om jag inte blivit så slagen av hans elakhet. det bästa jag kom fram till var "jag har faktiskt mössa på mig och du pratar inte så jävla tydligt så det är faktiskt inte så konstigt om jag inte hör vad du säger. sen har du faktiskt ingen anledning till att vara elak mot mig, en människa som du aldrig mött förut, än hur dålig din dag har varit fram till den här stunden. här har du dina jävla 24 kr, kan jag få min biljett? tack." än hur töntiga de där orden låter nu önskar jag att hade sagt dom eller något liknande så att jag hade fått slå tillbaka lite.